Sluta gnäll. Du vet att det gör lika ont på mig, fick jag höra från min träningskamrat David.
Platsen var Linköping och jag hade åkt dit till tillsammans med David Gülger för att finslipa kihon, jigo och kata inför nästa gradering. Anders och Bertil har i över 6 år haft ett läger där de som satsar på att ta 1:a eller 2:a dan. Nu ligger vårt fokus på 5:e dan men Anders och Bertil är snälla och låter oss delta ändå. Så länge vi inte tar plats från de elever som lägret är tänkt att vara för.
Upplägget på lägret är ”kör vad du vill” och så kommer det fram en Shihan och ger tips för hur tekniken ska bli bättre. Men sen finns det tekniker som Anders och Bertil vet alltid är mindre bra på en gradering och de teknikerna är alla tvungna att träna på under två grupp-pass, och det var här kommentaren ”sluta gnäll” kom in. Lika utförande i all ära men det är svårt att hålla grimaserna borta när man tränar chudan tski och gedan geri när varje teknik sitter stenhårt och på exakt samma ställe varje gång.
Man får inte titeln Shihan utan att ha samlat på sig tonvis med kunskap om jujutsu och självförsvar
De tekniker jag och David tränar på finns inte inte i någon systembok så vi kan inte fråga instruktörerna om hur man gör, men precis som till vilken grad som helst måste vi ha bra balansbrytning, händerna i kraftcirkeln mm och det är det man får veta av Anders och Bertil. Man får inte titeln Shihan utan att ha samlat på sig tonvis med kunskap om jujutsu och självförsvar och det finns detaljer som man själv inte tänker på som speciellt viktiga men som i slutändan är skillnaden mellan ett nytt svart bälte eller totalt fiasko. Dom detaljerna ser en Shihan.
Tyvärr var David tvungen att åka iväg och jobba strax efter lunch men då parade jag ihop mig med Tomas från Värö jujutsu och fick istället bra träning på renraku waza (en annan teknikgrupp som vi fick veta att det slarvas med på gradering)
Väl hemma på kvällen upptäckte jag att armen var full med blåmärken. Undrar hur det gick till? (hörde jag någon säga morote jodan uke?)
Längtar redan till nästa läger.
/ Johan Landgren