För ett par år sedan kom en träningspolare in i omklädningsrummet på klubben. Han suckade djupt och sa ”idag känner jag mig som en riktig B-instruktör”. Jag skulle precis till att fråga vad som hade hänt när jag såg att han inte kunder hålla sig för skratt. Det han syftade på var inte något dåligt utan tvärt om något väldigt positivt. Han just hade blivit godkänd på helgens B-instuktörskurs. I början på mars i år var det dags för ännu fler C-instruktörer att försöka sig på samma sak. Däribland jag.

Platsen var ett iskallt Jönköping, men stämningen var varm. Och lokalerna var kunde inte vara mer lämpade. Ena delen av huset är en dojo, den andra en skola. Praktik och teori i ett och samma hus. Fast för att göra det hela riktigt förvirrat så var namnet på skolan där de teoretiska lektionerna hölls ”Praktiska gymnasiet”.

Jag trodde aldrig att jag skulle påminna mina knattar hur en lucia håller sina händer…

Enväldig härskare över de 15 deltagarna på kursen var Anders Bergström, 7 dan. Och under de tre kursdagarna blandades teori och praktik på ett väl genomtänkt sätt. Det mest intressanta med kursen tyckte jag var att höra hur andra instruerar och löser problem som kan uppstå. Och jag fick ett väldigt bra tips på hur man instruerar grepp i handlederna för knattar. Jag trodde aldrig att jag skulle påminna mina knattar hur en lucia håller sina händer…

Att instruera hemma på klubben känns inte så nervöst. Att göra det inför en hel grupp vars uppgift är att försöka hitta saker att förbättra är något helt annat. Jag står ofta inför publik men att göra det utan ett manus och med en publik med kritiska ögon är nog för att göra de mest garvade proffs nervösa. Men det var väldigt nyttigt och jag kände att jag kunde utnyttja mina nyfunna kunskaper direkt när jag kom tillbaka till klubben och mina ”adepter”.

Tack Anders Bergström och alla underbara ju-jutsukas, tillika nyblivna B-instruktörer, som gjorde min helg fantastiskt rolig och lärorik!

/ Olav